A little touch of me is all you need

Att höra väckarklockan ringa på morgonen är verkligen pain in the ass (inte ordagrant). Man vill bara ligga kvar i sängen och sova i evigheter. Men så är inte fallet. Man måste slita från den trygga och varma sängen för att möta kylan utanför sovrummsdörren, som göra att man får gåshud över hela kroppen. Man går fram till speglen i hallen och tittar med trötta ögon på sig själv och går sedan tillbaka in i sovrummet för att tänka vad man ska göra här näst. Då kommer man på att man ska duscha och släpar sig till badrummet otroligt trött, men ändå så ser man fram emot när det varma vattnet sköljer över ens kropp....
Och sedan börjar väl det så kallade helvetet. Bråk om vem som ska sminka sig i vilken spegel, vem som ska föna håret fröst etc etc.


Idag har jag cyklat till skolan, jag har varit riktigt duktig. (onödig fakta men jag visste inte vad jag skulle skriva, men kom just på det nu när jag skrev denna meningen)

Vi var på knalle idag lite efter skolan. Malin och Sofia åkte buss dit medan jag, den duktiga, cyklade. När vi väl var framme skulle vi till siba där Sofia skulle lämna in sin telefon eftersom ljudet inte funkade bra. Sofia får lite panik och måste hela tiden ha mig jämte sig eftersom jag går teknikprogrammet. Själv fattar jag inte riktigt varför, för prata med en anställd har väl inget att göra med den sotrs teknik. Eller har jag missat någto? Iallafall vi väntar och väntar i evigheter på att personalen ska bli klar med andra kunder men detta tar j*vligt långt tid. Så jag och Malin går och kollar på filmer. Helt plötsligt lämnar sofia disken för typ 3 sekunder och då kommer det självklart några andra och ställer sig där med sina feta arslen. Och snabbt om blixten är sofia tillbaka vid disken och väntar "ivrigt" på att få hjälp. Så när det väl kommer personal har dem feta jämte henne mage och gå före, Sofia är irriterad och ropar på mig. När hon sedan får hjälp så blir allt lite lugnare. Tills vi kommer ut ur butiken då Malin frågar "tog du ut minneskortet"? Sofia bara vad är det och får panik och ropar på mig att jag snabbt måste följa med henne in igen för att hämta det. Hon säger flera gånger inne i butiken att hon inte visste att telefonen hade ett minneskort och jag blev jätte förvånad. Jag tänkte inte att hon var så trög. Men till slut så får hon minneskortet och är relativt lungn igen. Men det tar inte lång tid innan hon blir lite irriterad igen. Vi sitter nämligen utanför butiken och jag ska med Malin hem och Sofia tror att vi sitter där för att hålla malin sällskap tills hennes buss går. Men när jag sedan berättar att jag ska hem till Malin blir hon arg för att hon har fått sitta där och vänta på ingenting. Men allting löste sig och alla är glada och goa. haha

Hoppas ni orkade läsa allt. och hoppas att jag inte gjort några stavfel eller några andra gramatiska fel. Men jag orkar inte gå igen texten igen. Det är så mycket.

Men ha en trevligt natt :)

//Johhy