A little touch of me is all you need

Ja då har en ny vecka påbörjats (faaaan). orkar verkligen inte med skolan mer nu....:(
Men vad ska man göra? inget för man måste bara plågas och plågats tills den dagen man tar studenten, hehe, och tro mig jag längtar till den dagen :D
Har verkligen ingen motivation till att plugga. Jag borde plugga men jag orkar verkligen inte och skiter typ i det och det är inte bra eftersom jag bara halkar efter hela tiden :( men men måste förska komma igen lite nu även om det är svårt......

Vill egentligen inte leva det liv jag lever, men vad ska jag göra. Det är inte som om jag har så mkt val just nu när jag går på gymnasiet. Jag får helt enkelt vänta tills jag går ut och sedan leva det liv jag verkligen vill. Eller iallafall någorlunda nära...hehe:P

Jag vet inte om det är för du är för nära mig som jag verkligen inte kan få ut dig ur mitt system, eller om du verkligen inte går att få bort från min hjärna för du var mitt allt, eller är fortfarande på något sätt. Ingen har påverkat mig så mycket som du har gjort genom de senaste åren. Allt du säger tror jag på även om jag inte borde göra det i vissa fall. Du påverkar mig fortfarande tror jag. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag får nog chansa på dålig eftersom jag inte längre borde göra allt för din skull. För du gör garanterat inte allt för min skull. Du har dina saker som du kan gå till om du inte vill tänka, du kan bara stänga av din hjärna på ett sätt som jag också skulle vilja kunna göra. Jag vill inte tänka på dig men jag lyckas inte speciellt bra. Varför tar du upp en sådan stor plats i mitt liv fortfarande när inte jag gör det i ditt liv? Jag vet inte hur du tänker eller ibland tror jag jag tror vad du tänker men jag har antagligen helt fel. Du är en person som verkligen inte visar sina känslor, något som jag beundrar ibland men som jag också hatar eftersom jag inte kan se vad du känner eller något sånt. Jag vill bara att mina känslor ska gå bort eftersom allt de gör nu är att göra ont. Ont som det nu har gjrot i över en månad tror jag, och jag vill inte känna det längre, jag orkar verkligen inte. Det plågar mig allt för mkt att jag ska koncentrera mig på något:(
Jag kan inte fatta att du tar upp en sådan plats. Jag kan verkligen inte fatta det. Det är antagligen bara för att du var den första att öppna upp mitt hjärta. Men jag vill inte att du ska lämna det nu. inte för att du kommet lämna det helt, jag kommer ju alltid ha en plats för dig. men jag vill inte ha ett minne av dig i mitt hjärta, jag vill ha dig nu i mitt hjärta. jag vill ha en vardag med dig....men jag kommer antaglien inte få det och jag vet inte hur allt kommet sluta men jag försöker tänka positivt, att allt kommet lösa sig till slut och det kommer det på ett eller annat sätt....

//Johhy