A little touch of me is all you need

Varför ska det vara så svårt att släppa någon nära inpå en?
Jag vill inte att någon ska komma nära.
Jag orkar inte med sånt.
Det är bara jobbigt.
För saker och ting kan gå så fel, men även så rätt också.
Men jag vågar inte ta risken.
Är för rädd att det ska gå fel.
Orkar inte med att det går fel mer.
Det är bara så himla jobbigt.

Att han och hon går så fort fram får mig att stanna upp och tänka till.
Att veta att det hade kunat vara jag skrämer mig lite.
Men nu är det inte jag.
Ska jag vara glad för det eller ska jag sörja?
Jag ska nog vara glad tror jag.
Ja, det ska jag.
Men jag kan fortfarande inte fatta att det går så fort mellan dem?
Har han brottom i livet eller?
Eller är det hon som pushar eftersom hon är äldre?
Undra hur han har det.
Ibland skulle jag bara vilja snacka med honom.
Snacka om hur våra liv har blivit, eller så.
Om han är lyckligare nu.
För jag vill ju att han ska vara lycklig.
Men jag vill att jag ska vara den han var lyckligast med.
Jag vet inte varför jag tänker så.
Vill kanske bara känna mig någorlunda ihåg kommen och bra.
Undra om han tänker på mig ibland.
Om hur jag har det nu.
Hur mitt liv har blivit och hur långt jag har kommit med mina livs planer.
Allt jag vill är bara att prata lite ytligt.
Eller ganska ytligt iaf.
Inget djupt.
Bara ställa lite frågor och svara på några.
Men det kommer nog inte bli så.
Det är bäst att bara släppa tanken på att det någonsin kommer att hända.
Ja, jag gör det nu.
Slut.

Jag har kommit på att det inte är bra för mig att vara ledig från jobbet.
Jag bara tänker för mycket då.
För mycket på sånt jag egentligen inte orkar ta itu med.
Jag bara inte orkar känna något.
Det har varit så skönt att slippa det.
Shit vad jag hatar tankar ibland.

Jag saknar det vi hade ibland.
Eller jag vet inte jag saknar just att vara med dig.
Utan att ha någon vid mig.
Men så är det väl alltid.
Man saknar det till sist.
Men jag klarar mig för det mesta utan det.
Jag har mig själv och mina vänner.
Det räcker nog för mig just nu.
Behöver ingen annan att ta hänsyn till.

Vix och alex sitter i soffan och snackar tror jag,
Han är bara så gullig mot henne.
Man bara smälter när man ser det.
Dem passar ihop.
Jag är i köket och känner mig utanför och i vägen.
Även om det är min lägenhet vi är i.
I vägen hela tiden.
I vägen där dem är.

Jag har bara sådan lust att få ut alla mina tankar.
Det är därför jag bablar på.
Men jag ska sluta nu för att jag är så trött.

Ha det bra
//Johhu