En av det få saker jag älskar
Att älska ett program eller rättare sagt en serie så mycket som jag gör är nästintill omöjligt. Jag avgudar verkligen denna serie, jag skulle kunna skänka mitt liv till denna serie. Denna serie gör mitt liv värt att leva. Tro det eller ej men det är faktiskt sant. Serien jag talar om är självklart Grey's Anatomy. Serien alla skulle gilla om dem bara kollade på den. Man blir både glad, ledsen, arg, deppig p samma gång när man kollar på den. Den når verkligen in till dig, den är som en drog som man bara måste ha. Och vet ni vad jag är starkt beroende. Och jag vill aldrig sluta vara det heller, för serien skulle kunna vara mitt liv, i alla fall önskar jag det. På något sätt vill man själv gå igenom allt som dem gör, det känns så vuxet på något sätt, det känns som om man missar något i livet som man måste uppleva innan man dör. Det är så mycket jag vill säga om denna serie. Men jag hittar inga ord. Allt bara flyter omkring i min hjärna.
Mitt liv känns förvirrande och deppigt, men på samma gång känns det hur bra som helst. Jag känner mig lycklig fast på samma gång inte. Senast jag kände såhär var nog när jag var ihop med Eddie. En känsla jag både hatar och älskar. Men just nu känns den bara orolig. Jag vill bara att allt ska lösa sig och att folk ska säga vad dem vill och sedan bete sig efter det. Så är det bara. Så tycker jag att det borde vara.
Mitt liv är bra och det vet jag. Men ändå är det något som saknas. Det känns som om något saknas. Och jag gillar verkligen inte att känna såhär, men man får väl bara leva med det tills man har hittat det man saknar.
Jag ska väl sluta skriva nu, jag måste ju kolla på Grey´s Anatomy.
Jag fyller år snart :)
//Johhy
Mitt liv känns förvirrande och deppigt, men på samma gång känns det hur bra som helst. Jag känner mig lycklig fast på samma gång inte. Senast jag kände såhär var nog när jag var ihop med Eddie. En känsla jag både hatar och älskar. Men just nu känns den bara orolig. Jag vill bara att allt ska lösa sig och att folk ska säga vad dem vill och sedan bete sig efter det. Så är det bara. Så tycker jag att det borde vara.
Mitt liv är bra och det vet jag. Men ändå är det något som saknas. Det känns som om något saknas. Och jag gillar verkligen inte att känna såhär, men man får väl bara leva med det tills man har hittat det man saknar.
Jag ska väl sluta skriva nu, jag måste ju kolla på Grey´s Anatomy.
Jag fyller år snart :)
//Johhy
Kommentarer
Trackback
